Att veta när ett verb slutar på d eller t

Nederländska är inte ett lätt språk för många människor. De många undantagen från reglerna i språket gör det inte lättare. Ett av problemen för människor som försöker behärska språket är användningen av d och t i verbstavning. När slutar ett verb på ett d eller ett t, och när följer ett d och ett t efter varandra?? Den här artikeln innehåller en del grundläggande kunskaper och klargör i vilka fall ett t placeras i slutet av en verbform. Sedan förklaras det varför det egentligen är allt du behöver veta. För enkelhetens skull använder vi bara nutid av verbet.

Steg

Metod 1 av 2: Grundläggande regler

1. Bestäm om tiden verbet är i är presens. Är handlingen något som sker nu och inte i det förflutna eller i framtiden, och är den handlingen ännu inte avslutad?? Då är verbet i presens. Verb i en annan tid kan kännas igen av en slående förändring i verbet, som ge- + stam eller stam + de. Så bestäm först i vilken tid ett verb är.

För att avgöra om ett verb (ett ord som uttrycker en handling eller handling) slutar på ett d eller ett t, utgår vi från situationen du hittar. Först bestämmer vi verbets tid och sedan stammen. Sedan tittar vi på vad subjektet är (det som genomgår eller utför handlingen) vid verbet, och om det subjektet är före eller efter verbet. På basis av denna information kan vi sedan kontrollera om ett t är placerat efter verbstammen. Lyckligtvis finns det sätt att arbeta ännu snabbare, men för att förstå är det viktigt att först lära sig mer om teorin bakom det.

2. Bestäm verbets stam. Om du utgår från hela verbet hittar du dess stam genom att subtrahera –n eller –en från hela verbet. Hela verbet slutar nästan alltid på –en, ibland på –n. Baserat på den situation du stöter på, där du inte är säker på om du ska skriva ett d eller ett t som sista bokstaven i verbet, utgår du inte från hela verbet och därför måste du arbeta på ett annat sätt.
  • Lyckligtvis är detta väldigt enkelt. Ordet som du inte vet om det har ett d eller ett t, eller båda, är omedelbart stammen utan den bokstaven.
  • 3. Bestäm vad ämnet är och var det är. Ämnet anger vem som utför åtgärden. Formerna är då första person singular (I), andra person singular (du), tredje person singular (han, hon, det), första person plural (vi), andra person plural (du) och tredje person plural (hon). Bestäm sedan om subjektet är före eller efter verbet.
  • Detta är viktigt eftersom ett t i vissa fall placeras efter verbstammen och i andra inte.
  • 4. Bestäm om det kommer att finnas ett t efter stammen eller inte. Beväpnad med ovanstående kunskap ser vi nu att det i presens aldrig finns ett extra d efter verbet, bara möjligen ett t. Som ett resultat kan du någon gång, som med verbet `att bränna`, se ett d och ett t i verbets andra och tredje person. (belyst).
  • Detta är inget undantag, utan bara en tillämpning av regeln stam + t, där stammen på ordet (varumärket) helt enkelt slutar med ett d. Personen verbet är i bestämmer slutet på det konjugerade verbet.
  • I presens förekommer ett `t` endast efter verbstammen i andra och tredje person singular. Den andra personen beter sig annorlunda än den tredje personen, för när du eller du är efter verbet finns det inget t efter stammen.
  • Om du har att göra med de andra verben, så är verbformen densamma som hela verbet, så du behöver inte oroa dig för d:s och t:s.
  • Metod 2 av 2: Tillämpa reglerna

    1. Bestäm i vilken tid verbet är. Bestäm först vilken av följande tider som innehåller verbet "att gå" i meningen. Några exempel på vanliga tempus du kan stöta på:
    • Presens. `Jag går`
    • Dåtid. `Jag gick`
    • Framtida. `Jag går`
    • Tiden avklarad. `Jag har gått`
    2. Bestäm verbets stam. Anta att du har meningen `Han går` – då är verbstammen `gå` plus ett t. Om `jag` är subjektet så är det ännu enklare, för då är verbet (som säger något om `jag`) också stammen.
    3. Bestäm ämnet och var det är. Meningen "Jag går" är i första person singular. `You walk` är i andra person singular och får ett t efter stammen. `Walk you` får inte ett t bakom stammen. Pluralis är då `vi går` och `de går`.
  • Skulle meningen lyda `Han/hon/det går` skulle det stå i tredje person singular.
  • 4. Bestäm om det kommer att finnas ett t efter stammen eller inte. Vi vet från den tidigare metoden att ett t bara visas efter stammen på ett verb om det verbet har dig, han, hon eller det som subjekt och (förutom dig) efter det.
  • Vid `jag går` är `jag` subjektet och därför finns det inget t bakom stammen. Det är fallet med `Du går`, såvida du eller du inte står bakom det.
  • Om `han/hon/det` är subjektet (dvs. `Han/hon/det går`), kommer det alltid att finnas ett t efter stammen.
  • `Med pluralerna `vi`, `du` och `de` förblir verbet okönjugerat och det lyder därför `att gå`.
  • Tips

    • Kom ihåg verbet `gå` som exempel för de andra verben. Efter lite övning och vana vid det kommer du att höra om ett t läggs till efter verbet `gå` (som i `gå dig` och inte `går du`).

    Varning

    • Var uppmärksam på vad ämnet syftar på. I meningen `Gå hem?` det är nu klart att det inte kommer att finnas något t efter `promenad`, utan meningen `Går din hund hem??`är det så?. Detta beror på att "du" här säger något om "hund" (det är hunden som går och inte du).

    Оцените, пожалуйста статью