Instrucțiuni gratuite pas cu pas 
Det är viktigt att undvika kontakt av urinen med föroreningar från omgivningen så att testet ger ett korrekt resultat. Om du gör testet hemma kan du också hålla teststickan under urinstrålen, precis som du skulle göra med ett graviditetstest. Skaka burken lätt för att blanda urinen innan du testar. 
De flesta teststickor har fem eller sju separata fack. Teststickor med fem brunnar används för att testa urin för blod, glukos, protein och ketoner, samt för att mäta pH. Sju-brunnars remsor mäter också bilirubin och urobilinogen. 
Låt urinen droppa av sidan av remsan, inte över testområdet. Skaka aldrig teststickan eller dutta den med något annat föremål. 
Om urinen från olika avdelningar blandas kan det lätt påverka resultatet av studien. Tvätta händerna efter insamling och testning av urinprovet. 
Vanligtvis finns färgkartan på själva förpackningen, men den kan också finnas på ett separat blad som ingår i förpackningen. 
Ta en stund att läsa instruktionerna som följde med teststickan för att se till att du markerar rutorna i rätt ordning. Om några rutor ändrar färg efter två minuter kan du ignorera det. Ju längre urinen är på lådorna, desto större är chansen att du får ett falskt positivt provsvar. 
Titta alltid på pH, relativ densitet (`SG`) och mängd glukos (`GLU`), oavsett vad du testar urinen för. Leukocyt- och ketonnivåerna kan indikera potentiellt allvarliga tillstånd som bakterieinfektioner och diabetes. 
För bästa resultat, se till att du dricker tillräckligt med vätska innan du tar ett prov. Om urinen är orange, brun eller rödaktig till färgen kan det finnas blod i urinvägarna. Blågrön urin kan orsakas av en urinvägsinfektion, men kan också vara en reaktion på receptbelagda läkemedel. 
Om du vill undersöka eventuella allvarliga tillstånd kan du behöva göra en annan typ av undersökning, till exempel ett detaljerat blodprov.
Utför en urinanalys med en teststicka
En urinanalys används av läkare för att testa urin för olika sjukdomar och tillstånd med hjälp av teststickor. När testremsan blötläggs med urin ändrar rutorna på remsan färg för att mäta mängden protein, ketoner, hemoglobin och nitrit, samt för att indikera skadliga patogener. Först måste du ta ett nytt urinprov så att du kan undersöka urinen noggrant. Efteråt kan du se ändringarna på teststickan och tolka resultatet för att ställa en diagnos.
Steg
Del 1 av 3: Samla ett urinprov
1. Tvätta händerna. Blöt händerna med varmt vatten och löddra dem sedan med antibakteriell tvål i minst 20 sekunder. Skölj händerna under den varma kranen och torka dem sedan med ett rent ark hushållspapper. Använd alltid handskar när du testar kroppsvätskor.
2. Fyll en steril burk med urin. Du bör alltid använda färsk urin för en urinanalys. Kissa kort på toaletten, sluta kissa och håll pottan under urinröret eller slutet av penis. Kissa ner i burken tills den är halvfull och lägg sedan på locket.
3. Doppa teststickan i urinen. Ta tag i teststickan i den tjocka änden. Sänk ner remsan helt i urinen och se till att alla brunnar på testremsan är helt täckta med urin. Ta bort teststickan från burken omedelbart efter att du har lagt den i urinen. Dra testremsan över kanten på burken.
4. Dutta på kanten av testremsan med absorberande material. Rör inte lådorna med det absorberande materialet. Med ett filterpapper eller en absorberande pappershandduk kan du absorbera överflödig urin så att testremsan inte droppar och testområdet förblir rent och sterilt. Det finns tillräckligt med urin kvar på teststickan för att facken ska reagera.
5. Vrid testremsan horisontellt innan du läser. Att hålla testremsan horisontellt kan förhindra att kemikalierna på testbrunnarna rinner in i andra brunnar. Se till att testrutorna är vända uppåt så att de syns tydligt.
Del 2 av 3: Avläsning av testremsan
1. Vänta cirka två minuter på resultatet. Det kan ta från en halv minut till två minuter för ämnena i urinen att börja reagera med kemikalierna på testbrunnarna. Läs instruktionerna du fick med urinprovet så att du vet exakt hur länge du ska vänta. När urinen reagerar med kemikalierna ändrar cellerna långsamt färg.
- Det är för oprecis för att uppskatta tiden. Ställ in en kökstimer eller håll ett öga på sekundvisaren på din klocka så att du vet exakt när du kan läsa resultatet.
2. Jämför testrutorna med färgkartan. Varje förpackning med teststickor kommer med en färgkarta för enkel analys av facken. Ha detta kort till hands när du väntar på att läsa testremsan. Du kan läsa vilka ämnen som orsakar färgförändringarna, vilket kan hjälpa till att avgöra vilken behandling du behöver.
3. Läs testrutorna i kronologisk ordning. Lådorna på en testremsa är utformade för att ändra färg sekventiellt. På så sätt kan du lugnt avläsa resultatet. Det tar vanligtvis ungefär en halv minut innan du ser förändringar. Markera den första rutan först (rutan närmast din hand), flytta sedan till nästa ruta och arbeta dig ner i raden därifrån tills du har tittat på hela testremsan.
4. Tolka resultatet korrekt. De olika färgerna indikerar förekomsten av olika ämnen. Till exempel, om det finns mycket protein i urinen, kommer motsvarande ruta (med förkortningen `PRO`) att vara cyan i färgen. Om du har en urinvägsinfektion finns det mycket nitrit (`NIT`) i urinen. Kontrollera alltid färgkartan för att se exakt vad färgerna på rutorna betyder.
Del 3 av 3: Säkerställa ett korrekt resultat
1. Undersök urinen omedelbart. Helst undersöker du urinprovet så snart som möjligt efter att det lämnat kroppen. Om detta inte är möjligt, förvara den färska urinen i kylen tills den kan undersökas. Genom att hålla urinen kall bryts de olika kemikalierna ner snabbare och bakterier växer mindre snabbt.
- Förvara alltid ett prov i kylen om det tar mer än två timmar att testa.
- Kassera prover som är mer än några timmar gamla om de har exponerats för luft eller hållits i rumstemperatur. Du kan vänta vid behov och ta ytterligare ett prov senare.
2. Var uppmärksam på de fysiska egenskaperna hos urinen. Hur urinen ser ut ger dig de första ledtrådarna om vad som händer i kroppen. Frisk urin är klar eller ljusgul till färgen. Om urinen du testar är mörk eller ovanlig i färgen, särskilt grumlig, eller har en onormal lukt, kanske du inte behöver en urinanalys för att tala om för dig att något är fel.
3. Kom ihåg att en urinanalys med teststickor inte är idiotsäker. En urinanalys är i allmänhet ett bekvämt och pålitligt sätt att se hur frisk en patient är, men det är inte en perfekt metod. Bakterier och föroreningar kan göra att resultatet blir felaktigt. Testanordningar och andra material kan också ibland ge felaktiga resultat.
Tips
- Urinanalystestremsor ska förvaras i rumstemperatur i originalförpackningen (eller annan lufttät behållare) på en mörk, torr plats.
- Om du tar urinen från en kateter eller en steril behållare med en spruta, är det ännu mindre sannolikt att urinen blir kontaminerad med föroreningar.
- Om du samlar in prover på ett sjukhus, se till att använda minst två unika identifierare (t.ex. namn och personnummer) för att berätta om proverna från olika patienter.
- Spola ner provet i toaletten när du är klar med studien.
- Se till att tvätta händerna noggrant före och efter arbete med urin.
Varningar
- Testa aldrig ett urinprov som kommer från en toalett, flaska eller annan olämplig behållare. Om inte urinen har samlats upp och förvarats korrekt kommer studien inte att ge ett tillförlitligt resultat.
Förnödenheter
- Förseglad förpackning med teststickor
- Steril burk med lock för att samla upp urin
- Filterpapper eller absorberande hushållspapper
- Kökstimer eller stoppur
- Färgkarta för att tolka resultatet
- Kylskåp (för att lagra prover)
"Utför en urinanalys med en teststicka"
Оцените, пожалуйста статью
